RASTLÖS

 
Rastlösheten som bor i mig idag...eller i alla fall just nu...känns sjuklig, som om jag vill ta mig ur min egen kropp, men det går ju liksom inte, det gör sig bara inte helt enkelt.
 
Varför, varför känner jag mig så här? För att jag kämpar med att gå ner i vikt och därmed kämpar konstant mot en vilja att äääääääääääääta, för det är så att varje gång jag försöker gå ned i vikt, blir jag heeelt fokuserad på mat, mer än när jag tillåter mig att äta mer så att säga och idag hade jag ett bakslag :(
 
Istället för att ha gå ned eller åtminstone stått still i vikt sen igår, har jag gått upp!!! Det känns så satans orättvist...hmm..hehe..orättvist?
 
"Orättvist" måste i rimlighetens namn ställas i förhållande till någon annan som fått något som inte jag fått, typ mot någon som faktiskt har gått ned i vikt till skillnad från mig och gärna någon som gjort det TROTS att han/hon ätit MER än jag, just igår. Känner inte någon sådan, har ändå en känsla av orättvisa. Knäppt!
 
Jag är knäpp!
 
En gång i tiden hade jag anorexia...
 
En gång i tiden hade jag bulimi...
 
Nu för tiden har jag varken det ena eller det andra och har under många långa år varit vad jag själv betraktat som fullständigt fri. Nu, idag, befinner jag mig i en process, som innebär att jag vill ta bort det jag lagt på mig de senaste 5 åren, för åldern eller vad faan det nu är, verkar liksom vilja lägga sig på kroppen och det vill inte jag, räcker om åren lägger sig på nacken. Har som mål att alltid väga samma som när jag var 25 och det känns inte anorektiskt, mer som en rimlig strävan och som ett faktiskt, realistiskt mål. Varför jag väger 7 hg mer i dag än igår är en gåta, då jag inte fick i mig mer än i runda slängar 1 500 kcal, få kolhydrater, mycket protein och genomförde ett tungt pass i gymmet. 
 
Att jag har mer muskler nu än när jag var 25, därom råder ingen tvekan, så jag skulle kunna "tillåta mig" att väga mer än då, men då är det liksom ingen vits med allt muskelbyggande, för då skulle de vara inbäddade i ett gosigt lager som gör dem osynliga och ärligt talat, jag tränar inte bara för hälsan och för att vara stark. Vikterna lyfter jag för att jag går igång på definierade muskler, sååå, jag håller pååå att plocka fram dem och det suuuger!
 
Att vara liten och nära målet, gör det ohyggligt svårt! Ska fotas imorgon och vill verkligen göra mitt bästa fram till dess åtminstone, så jag inför min ålderdom har någonting jag stolt kan titta tillbaka på. Att jag som 45-åring var fit som faan, men vad jag avskyr denna återhållsamhet! Tycker själv jag är så satans duktig jämfört med alla andra runtomkring mig att det är helt sinnes. ALLA andra skulle fullkomligt rasa i vikt om de levde mitt liv en vecka...och jag...jag går upp 7 hg efter frukt, ägg, tonfisk och sallad plus ett pass i gymmet. Märkligt!
 
Rastlös, rastlös fett rastlööös!
 
På en månad har jag bara lyckats gå ned 3 fjuttiga, ynka piss kilon och det från ett utgångsläge som var "svullen som faan". Det är först nu det liksom börjar ta på "mig" och så TAR det inte...arrrggghhh!
 
Måste GÖRA någonting!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0